Så fångade de solen i Tanzania

söndag, mars 26, 2017 - 13:56
1.jpg
Dennis sätter ihop anläggningen och instruerar tvätteri- och sjukhuspersonalen. De i svarta tröjor är sjukhusets rörläggare, längst till vänster Sarah, deras chef.
2.jpg
Kim och Christos monterar ihop ställningen för solpanelerna.
3.jpg
Nu har panelerna kommit upp på ställningen och ska monteras på taket.
4.jpg
Dennis monterar avsvalningskärlet.
5.jpg
Hela gänget.. Christos tar bilden.
Efter sexton dagar i Afrika är projektteamet som förbättrat tvätteriet i Lugala åter på nordligare breddgrader. Kim och Dennis ringer upp för att berätta

Hur har det gått?
Allt har gått bra, anläggningen är i full gång och vi mår bra. Det var en intensiv resa. Vi hade Sexton dagar i landet men det var ändå på håret att vi fick ihop allting eftersom vi drabbades av förseningar. Först var vi tvungna att övertyga tullmyndigheterna att våra termometrar och tryckmätare inte var läkemedelsutrustning och alltså inte krävde speciella intyg. Sedan hade fraktbolaget i Dar Es Salaam uppfattat att vi skulle till Lugalo strax utanför staden, inte Lugala mitt inne i landet...

Hur som helst så kom vi fram till sjukhuset efter två dagars bilfärd. Till slut kom även frakten och vi lyckades sätta ihop allting under våra sista tre dagar i byn! I Tanzania låter man sig sällan stressas utan menar att allting löser sig, och det gjorde det ju!

Hur fungerar anläggningen?
Den fungerar bra och producerar mängder av riktigt hett vatten. Vi hade tänkt ägna den sista dagen åt driftsättning och injustering, men då var det dagsregn, vilket händer kanske 5gånger om året. Men den lokala personalen ska läsa av värden och kontakta oss, så vi kan säga till om något behöver justeras. De blev förresen ganska överraskade när vi fick igång systemet- det var ju nästan kokande vatten som kom ut, det hade de inte riktigt räknat med!

(reds. anmärkning: Efter ytterligare kontakt efter intervjun så låter Kim hälsa att anläggningen fungerat mycket bra de tolv första dagarna trots nuvarande regnperiod och flitig användning av tanken) 

Kommer det att fungera långsiktigt?
Ja, det är vi rätt säkra på. Vi valde en lösning där få saker kan gå sönder, just för att underhållet ska bli enklast möjliga. Skulle det vara något kan den lokala personalen ringa eller maila oss, och vi har lämnat listor med problemlösningar på vanliga fel. Anläggningen är också framtidssäkrad så att den enkelt ska kunna anpassas om man vill öka kapaciteten eller installera tvättmaskiner t.ex.

Om två år hoppas vi kunna åka tillbaka och kontrollera allt. Vi vill fortsätta hjälpa till på alla sätt vi kan. När de en dag får säker ström så ska de skaffa tvättmaskiner ovh vi vill gärna bidra med rådgivnng så att de köper bra grejer som fungerar med resten av anläggningen.

Vad tar ni med er för tankar och kunskaper hem?
Vi har fått en hel del nya perspektiv, kan man säga. Den här delen av tanzania är extremt fattig och barnadödligheten är hög. Det var hjärtskärande att se hur svårt sjuka och skadade många av sjukhusets patienter var. Döden var väldigt påtaglig och en del av vardagen. Samtidigt mötte vi en enorm livsglädje. Alla hälsar och vill kommunicera. Det kvittar och du förstår Swahili eller inte, folk fortsätter prata med dig ändå. Man kommer också långt med teckenspråk. Ibland hade vi internet ute vid ett träd på gården så att vi kunde googla fram bilder, t.ex. på något verktyg vi behövde.

En del sjukhusanställda pratade också engelska och hjälpte till att översätta. Som Brian, en sjuksköterska vi lärde känna. Vi hade med ett gäng fotbollsskor, och han organiserade en fotbollsturnering där de fick vara priser. Ett par skor motsvarade en månadslön för honom, så han tyckte det var synd att vi inte hade några i hans storlek.

Är ni nöjda med resan?
Väldigt nöjda, och vi har lärt oss mer än vi hade kunna föreställa oss. Mycket mer än vi har lärt ut!
 

Vi vill tacka våra sponsorer ÅF, Armatec och Climat 80 som möjliggjort projektet!