Bloggen

tisdag, september 13, 2016 - 16:58
IMG_1908.JPG
Vi är två civilingenjörsstudenter som läser energisystemprogrammet på Uppsala Universitet och SLU som under sommaren gjort en MFS (Minor Field Study) i Kamerun. Vår MFS gick ut på att göra en förstudie åt ingenjörer utan gränsers solcellsprojekt på ACOHOF Family Farm School i Tatum. Förstudien gick ut på att ta reda på exakt vad skolan har och vill ha för elektrisk utrustning, för att sedan använda denna information till att ta fram en lastprofil och designa systemet. Vi undersökte även placering av solceller, samlade in mätdata över solinstrålningen, undersökte vilka lokala återförsäljare av solceller och andra komponenter som fanns i närområdet samt undersökte vilka personer på plats i Tatum som kan tänkas underhålla systemet när det är på plats. Nu har vi snart varit hemma i Sverige i en månad och är tillbaka i skolbänken och håller på för fullt med att sammanställa vår rapport.

Vi hade planerat att lämna Sverige från Landvetter respektive Arlanda och mötas upp i Paris för att åka vidare till Kamerun och Douala tillsammans. I Douala skulle vi bli hämtade av Gilbert och Maxi som skulle ta oss vidare till Tatum, men först skulle vi stanna till på universitetet i Buea för att berätta om vårt projekt och förhoppningsvis skapa en kontakt mellan universitetet i Buea och Ingenjörer Utan Gränser.

Vår resa kunde ha börjat bättre, väldigt lite blev som vi hade planerat. Välkommen till Afrika. Dagarna innan vår planerade avfärd passade flygbolaget vi bokat vår resa med på att gå ut i strejk. Strejken påverkade bara Daniels utresa och gjorde att han inte kunde komma till Paris på utsatt tid. Då Hampus försök att boka om resan för att komma på samma flyg som Daniel misslyckades var det inte mycket mer att göra än att åka ner separat. På plats i Kamerun rapporterade Hampus flitigt om läget och berättade att flygresan gick bra men att den långa bilresan på 12 timmar kan vara bitvis lite skumpig. Att bilturen var lite skumpig var ingen dålig underdrift då huvudet slog mot tak och väggar på bilen om man mot förmodan lyckades somna i hoppandet.

Det första som slog oss båda när vi landat i Douala var, förutom värmen, hur kaotiskt allting var i Douala. Vi hade fått väldigt tydliga instruktioner på hur vid skulle agera när vi landat, Justin (vår kontaktperson) hade nästan skrivit en roman om vad vi skulle tänka på vid varje disk på väg ut ur flygplatsen. Den detaljerade beskrivningen gjorde oss båda nervösa men nervositeten visade sig som tur var vara obefogad, det gick väldigt smidigt för oss båda att ta oss ur flygplatsen.

Dagarna i Tatum innan Daniel kom kändes som en smärre evighet men nya intryck har ju ofta den inverkan på en, att tiden går långsammare. Första intrycket av Tatum och boendet var någonting i stil med: vad har vi gett oss in på. Allting var så annorlunda och en kände sig obekväm och osäker i de flesta situationerna. Efter en dag eller två var det precis som att allting vände och allting kändes positivt, en började anpassa sig efter och gilla det lite mer avskalade livet. En sak vi fick sagt till oss på introduktionskursen i Härnösand började eka överensstämmande med tillvaron, i västvärlden säger en att tiden går men i Afrika säger en att tiden kommer. Folk tog sig tid för varandra, utan att jäkta vidare för att passa utsatta tider.

När vi väl var framme i Tatum båda två tyckte vi att det var viktigt att komma igång ordentligt med arbetet och var väldigt flitiga. Det första som slog oss angående människorna i Kamerun var hur trevliga och hjälpsamma alla var. De hjälpte oss med precis allt vi kunde tänkas behöva hjälp med och kanske till och med lite extra mycket ibland. Efter några veckor när arbetet hade flutit på väldigt bra och vi kände för att upptäcka området vi befann oss i lite, tog vi och började göra lite utflykter. Tatum ligger i norra delen av Kamerun och är beläget på över 2000 meters höjd. Det som slog oss angående naturen var hur otroligt vackert det var, vi gick ut på vandringar varje helg för att upptäcka alla vattenfall och berg som fanns. Människorna vi mötte när vi var ute och vandrade var också väldigt trevliga och hjälpte oss med färdbeskrivningar om vi frågade.

Efter 6 veckor i Tatum började vårat arbete där bli färdigt och vi bestämde oss för att ta oss vidare för att sammanställa och färdigställa arbetet. Vi tog oss till Buea där vi skulle ha haft ett möte med några personer från universitetet men eftersom de slutade svara på våra mail blev det aldrig av. Istället besteg vi Mount Cameroon som är Central- och Västafrikas högsta punkt, 4100 meter över havet. Det var en fantastisk vandring och vi kan varmt rekommendera alla som åker till Kamerun att besöka berget med samma namn som landet. Dagarna efter bestigningen  och innan hemfärden åkte vi till ett ställe utanför Limbe och bodde på ett hotell vid stranden där vi kunde sammanställa all data och skriva rapport i lugn och ro. Det var väldigt behagligt att kunna börja dagen med ett dopp i havet följt av att skriva ett par timmar för att sedan bada igen och fortsätta arbetet.

Efter 8 veckor i Kamerun var det skönt att komma hem igen, det finns många saker och framförallt människor en saknar. Båda två saknade svensk mat, det fanns inte alltför många alternativ gällande mat så det var skönt att komma hem till sitt eget kök. Ost är nog det vi båda saknat mest.

Sammanfattande lista

· Kimba – om du är vit och reser till Tatum kan du räkna med att detta är det vanligaste ord folk, framförallt barn, kommer att skrika efter dig. Även fast det betyder vit man behöver du inte känna dig föraktad, ordet har ingen negativ klang utan är snarare välkomnande.

· Fufu Corn & Njama Njama – den maträtt som vi mest kommer att förknippa vår resa med. Majsmjöl kokad till en fast gröt, serverad i plastpåsar tillsammans med en grönsaksröra av huckleberry, lök, tomat, jordnötter och palmolja.

· Hierarki väl indoktrinerad struktur med vilken folk utövar inflytande. Hur lite du än gillar det bör du som västerlänning ställa dig in på att hamna högt upp i denna struktur.

· 300 – det ungefärliga antalet språk som talas i Kamerun. Mångkulturellt och berikande tycker en del, andra anser att språkbarriärerna bidrar till splittringar inom landet. Som ett exempel talade de inte samma språk i Tatum som i nästa by, knappt 5 km norrut.

· Pigmy – Språk. Afrikansk engelska, pratas med vissa variationer i olika länder i Afrika. Vissa ord går att förstå men inte hela meningar.

· Small time – pigmy för vi ses.

· Alkoholhaltiga drycker – palmvin, majsöl och honungsvin i all ära men öl var den dryck vi föredrog.

· Återanvändning –  Några av de otaliga exempel på vad som kan återvinnas som vad i Kamerun: bilars drivaxlar som stolpar för paraboler, hjulhusen till gamla däck som skolklockor och flip-flop tofflor som flöten till fiskenät.

· Bilstigar – Vårt ord för vägarna runt omkring Tatum, i Sverige hade de nätt och jämnt kvalificerat sig som vandringsleder.

· Toyota – Det överlägset mest representerade bilmärket. Alla taxibilar var gulmålade med lite flashiga detaljer och av modellen corolla. Lyckas du få tag på en taxi nyare än 1994 kan du skatta dig lycklig.

Hampus Johansson & Daniel Furén